Jag var och fikade med Andrietta häromdagen, och när vi var påväg ut och jag öppnade dörren såg jag att en tant också skulle ut, och höll upp dörren åt henne och två till. Då blev jag påmind om varför det lönar sig att vara artig och trevlig mot människor, för som hon lyste upp(innan såg hon ganska besvärad ut) och det leendet hon och hennes väninna gav mig medan de sade "tack" var så varmt och genuint att det gjorde min dag. Tänk att något så litet kan få någon att bli så glad och en själv att må så bra inombords, och allt jag behövde göra var att hålla upp dörren några sekunder extra. Tänk om alla orkade anstränga sig lite extra någon gång ibland bara av den anledningen. Låt oss vara ärliga, flera gånger per dag kommer tillfällen så man vet att tillvaron skulle kunna göras mycket trevligare bara man tog sig utanför sitt bekvämlighets-tråkighets-svenneskal. Man står bredvid någon och väntar på bussen, du ser någon som har jättefint hår och blir bara sur för att du har en dålig hårdag eller man ser att personen som sitter i kassan verkligen ser ut att ha en dålig dag och du är precis lika tjurig tillbaka. Vad är vi rädda för? Att vi ska ses som konstiga? Att det ska bli jobbig stämning? Eller är vi helt enkelt bara lata? Jag har iallafall känt att även om den tjuriga personen i kassan inte blir gladare av att du är glad så känns det ändå bra att veta att personen antagligen känt sig lite bättre av att få ett leende mot sig. Såklart orkar man inte alltid vara trevlig och glad men jag tror att vi tar den lättaste vägen och går runt och är tråkiga oftare än vi behöver. För det kostar trots allt inget, man förlorar inget på det, ett leende kan man mycket väl ge bort till någon som ser ut att behöva det. Just tanter tycker jag ofta är väldigt tacksammma över att man är artig, kanske har de fördomar mot oss ungdomar att vi är stökiga och dryga. Testa nästa gång du får tillfälle att visa dig från dig bästa sida och få någon att bli lite gladare. Det är iallafall dagens tips från mig.