Det här kanske kommer låta konstigt, man jag har tänkt på en sak (surpriise!). Tror att jag har skrivit om det här förut men jag tänker på det ganska ofta. Jag har inte varit på så många ställen i sverige men jag tycker svenskar i allmänhet lägger sig i vad andra gör för mycket, på ett sätt. Ska förklara så ni inte missuppfattar mig. Nu menar jag främlingar. När jag var ute för några veckor sedan, gick och fotade med min digitalkamera så tog jag kort på ett träd vid vattnet. Bakom mig kom en mamma med sitt barn gåendes, och när jag hade tagit kort och vänt mig om så stirrade både mamman och barnet på mig som om jag var värsta freaket, fast jag bara hade stått helt stilla och tagit kort på ett träd. Så fort jag mötte deras blick tittade de bort och fortsatte gå. Samma sak gäller om man bara är ute och går, när man går förbi någon så kan de verkligen stirra på en fast man inte gör något speciellt. Tänk om de här personerna, istället för att "dölja" att de tittar på en, istället ler mot en? Ibland får jag för mig att jag vill gå och sjunga, men tänker att "nej, det måste ju se jättekonstigt ut!". Vi svenskar är alldeles för rädda för att sticka ut och för att se konstiga ut. Och om någon gör det så glor man bara eftersom man inte har nåt bättre för sig. Tänk hur stel och tråkig vår omgivning är, om man tycker att en sån liten grej är så spännande? Om jag vill gå och sjunga när jag är ute och går, ska inte jag få göra det? Varför är det så konstigt, det skadar väl ingen? Det är väl tvärtom ganska trevligt istället för att man inte bara går och är tråkig.